Lördag den 6 Januari 2007

Kap Horn nästa!

Mot allt förnuft så lämnade vi hamn under en fredag. Vi var bara tvungna att komma iväg heltenkelt, även om vädret fortfarande inte lagt sig riktigt. Våra uppehållstillstånd var utgångna sen länge och dagen innan hade vi klarerat ut för Chile i ett försök att blidka prefekturan med vår illegala vistelse i åtanke.
Kanske inte helt smart fick vi reda på under fredagsmorgonen, då det tydligen gått ut en efterlysning efter oss. Argentinska kustbevakningen hade kontaktat den Chilenska motsvarigheten i Puerto Williams och undrat var vi tog vägen,eftersom vi inte hört av oss och deklarerat vår ETA. (Estimated time of arrival)

Klockan var runt 14 när vi äntligen var klara med de sista förberedelserna och kunde släppa förtöjningarna. Det blåste rykande kuling från väst och känslan i maggropen var sådär. Lämna hamn i kuling känns aldrig bra, och speciellt inte på dessa latituder.
Någon sjömil längre ut kallade vi upp argentinska kustbevakningen på radion. Vi uppgav vår ETA och bad så mycket om ursäkt för "missförståndet" tidigare. :-)

Seglingen genom Beagle-kanalen till Puerto Williams gick som tåget! Först halvvind som senare vred till slör fick vi och Wild Rose vrålade fram i mellan 7-8 knop. Myndigheterna i Ushuaia hade egentligen stängt hamnen för båtar under 9 ton pga det hårda vädret fick vi höra senare. Men då vi redan var på G så var det ju svårt för dem att hindra oss... :-)

Under sen eftermiddag kom vi fram till Puerto Williams, Chile och fick, efter lite trixande, en jättebra tilläggningsplats utanpå en ny zeeländsk båt. Yachtcluben i Puerto Williams är den sydligaste i världen, och framför det så hyser den också världens sydligaste bar! Självklart kan man inte missa att svinga några bägare här tyckte vi, och det gjorde tydligen också resten av besökarna på cluben. Det var verkligen välbesökt runt bardisken och även utan öl så skulle det vara lätt att inbilla sig att man var berusad. Baren ligger nämligen inhyst i ett gammalt halvsjunket fartyg som har en viss slagsida åt babord. :-)

Kvällen blev inte vidare sen då vi verkligen inte kunde kosta på oss några blykepsar till morgondagens segling. Hursomhelst så var det en superrolig kväll och samtalsämne kring baren var såklart Kap Horn och de närmsta dygnens väderutsikter. Kommer det vrida mot NW? Vad tror ni om sjön därute, det har ju blåst storm några dygn nu? Dessa och en hel massa andra frågor dryftades över ölet mellan den väldigt internationella seglarskaran. Japan, Nya Zeeland, USA och inte minst Sverige fanns representerade.

Dagen efter, under tidig Lördagsmorgon, gav vi oss av igen. Målet var nu att nå Puerto Torro, en ankringsbukt på östsidan av Isla Navarino, där vi planerade vår natthamn. Innan vi seglade så var vi dock tvungna att besöka Chilenska Armadan för att få våra "cruising permit" till Kap Horn. Mot förmodan så avhjälptes hela proceduren snabbt och effektivt och de önskade oss lycka till. Myndigheterna här nere har verkligen stenkoll på en! Varje morgon och kväll så måste vi rapportera vår position via radio, och innan vi når öppet vatten så är vi förbjudna att segla nattetid. Känns både tryggt och drygt på samma gång, de vill ju bara en väl men emallanåt kanske det går lite till överdrift.

Väl ute i Beaglekanalen igen så var det igång igen. Kuling och röksjö i byarna. vi spirade förseglet och plattlänsade i ett rasande tempo i den krabba sjön. Några timmar efter vi lämnat hamn så fick vi halvvind pga kursändring söderut och fick nu verkligen känna på styrkan i vinden! Upp mot 20 m/s i byarna hade vi och vid ett obevakat tillfälle trycktes vi nästan ner flakt med vattenytan. Det blev nu väldigt svårt at bestämma segelarean eftersom vinden varierade mellan 6-20 m/s, och det var just pga detta vi blev partiellt nerslagna. Allt gick i alla fall bra och inga skador på varken oss eller Wild Rose kunde upptäckas.

Runt klockan halvfem nådde vi Puerto Torro och kunde tryggt lägga till vid den grova fiskarbryggan. Puerto Torro är den sydligaste boplatsen i världen och befolkas mestadels av militärer och några fiskare. Någon hög befolkningsmängd kan de dock inte ståta med då byn endast hyser 40 personer.

När jag skriver detta så är klockan 22.40 lokal tid och solen har precis gått ner. Imorgon blir det allvar på riktigt! Nu är det dax! Kap Horn ligger nu endast 50 sjömil bort och vi hoppas kunna passera det sent imorgonkväll alternativt under morgonen dagen därpå. En sak är säker, vi ska passera någon gång när det är ljust, så gå det för långsamt så kanske vi saktar ner eller ankrar någonstans så att vi kan runda under morgonen den 8:e.

Väderprognosen ser hyffsad ut. Visst kommer det blåsa som fan, men något annat var ju inte väntat och det lär inte bli bättre.
Efter Kap Horn är rundat så sätter vi kursen rakt mot Antarktis, för att förhoppningsvis hinna söderom en storm som väntas in om några dagar.

Nu har vi vår chans och vi kommer göra allt som står i vår makt för att lyckas med våra planer. Till alla nära o kära vill vi bara säga att ni inte ska oroa er. Vi ska nog fixa detta ska ni se.... ;-)

Johan o Krillen