Torsdagen den 4 Januari 2006

Fångar i Ushuaia!

-Ge oss bara en lucka så drar vi!! detta är ett uttalande som blivit standard ombord på Wild Rose de senaste dagarna. Lågtrycken avlöser varandra med en fruktansvärd hastighet och någon längre respit lämnas inte mellan dem. Känslan av att vara fånge börjar göra sig påmind.

I skrivande stund så har vi sydvästlig storm och enligt rapporterna så ligger våghöjden på nästan 10 meter nere vid Kap Horn. En sådan våghöjd skojar man inte bort, speciellt inte ombord på Wild Rose som är minsta båten i hamnen.
Ett tag funderade vi på att bara dra iväg och helt enkelt bara ta det, men de mer garvade seglarna här nere avråde oss o det starkaste. Vågorna i Drakesundet skulle helt enkelt blivit oss övermäktiga enligt dem, och efter att hört de mest hårresande historierna om vad "gråskäggen" i sundet ar kapabla till så beslutade vi oss för att vänta. Det är lätt att få hybris när man legat vid bryggan ett tag... :-)

Enligt den senaste väderprognosen så kanske det kommer en lucka på några timmar under morgondagen, den 5:e. Inte särskilt lång men kanske tillräkligt för att vi ska kunna ta oss till Puerto Williams och på så sätt ligga lite bättre till inför nästkommande frist.

Den dystra sanningen är nog den att hur vi än planerar och kollar vädret så kommer vi nog med nästintill 100 % säkerhet få en storm, kanske två under seglingen ner till Antarktis. Hur mycket datakraft metrologerna än har till sitt förfogande nuförtiden så verkar området här nere vara speciellt svårt att beräkna bra. Att titta längre fram än två, tre dagar finns det knappast någon mening med då situationen ändrar sig hela tiden. Lite tur måste nog till helt enkelt.

Hur starkt förtroende man än har för både sin egna och båtens förmåga så lämnar vädret här ingen oberörd. Det kommer att bli tufft, antagligen tuffare än vad vi tror. Det är inte bara det att det blåser kuling till storm nästintill jämt, det är kallt också vilket generar ett ännu högre vindtryck genom den tätare luftmassan. Visserligen har vi erfarenhet av segling i kallt klimat genom vår vintersegling ner till Kanarieöarna, men då var hamnarna alltid nära och exponeringstiden till havs så mycket kortare. Wild Rose är en säker båt vilket hon visat mer än en gång, men att säga att livskvaliteten är särskilt hög ombord vore att ljuga. Det blir blött, riktigt blött ombord när vädret är dåligt, och att vi sen kommer segla för allt vad hon klarar gör inte saken bättre. Halvvind till slör som det förhoppningsvis kommer att handla om över Drakesundet kommer innebära långa och kalla styrpass vid rorskulten. Vindrodret kommer antagligen inte till fullo mäkta med de grova sjöarna utan assistans från någon av oss.

Ruttplanen som vi upprättat går via Kap Horn över Drakesundet ner till Deception Island vid Antarktiska halvön. Efter det så blir det svårare. Is, stormar och en hel uppsjö med andra aspekter måste räknas in i hur vi väljer kurs vidare. Förhoppningsvis tar vi rutten i norröver längs läsidan av Sydshetländska öarna upp mot Elefantön. Sen får vi nog göra en lägesbedömning. Är Wild Rose och vi fortfarande hela och vid god vigör så satsar vi nog allt på ett bräde och seglar rakt mot Sydgeorgien. Samma rutt som Ernest Shackleton seglade under sina umbäranden vid Antarktis. För övrigt en helt fantastisk och på många sätt helt otrolig bedrift. Om ni inte har läst om Shackletons katastrofexpedition till Antarktis så rekomenderar jag starkt att ni gör det! En mer duglig ledare och överlevare tror jag aldrig jag har läst om.

Matförråden är fulla, dieseltankarna är fyllda, Wild Rose är klar och vi är peppade till tusen! -Ge oss nu bara en liten lucka så jäklar i det!!! :-)

Johan o Krillen