Onsdagen den 11 Oktober

La Plata, seglarens drömtillvaro...

De sista veckorna har varit hektiska ombord. Det är mycket som ska hinnas med och samtidigt har vi nu tre besökare nere ifrån Sverige.
Buenos Aires har har på alla sätt överträffat bilden vi bägge hade av staden innan vi kom hit, och på de flesta område detta med råge. Staden är verkligen enorm med sina ca 15 miljoner invånare, och man skulle antagligen behöva minst ett års semestrande här för att uppleva allt den har att erbjuda. Underbart billiga restauranger med supergott grillat, utsökta rödviner för knappt inga pengar alls varvat med kultur från stora delar av världen. Gatorna lever verkligen här!! Det finns så mycket att titta på när man flanerar omkring längs avenyerna. Tango, flamenco, opera och ett helt uppbåd av diverse konstnärer. Även om man efter några dagar upptäcker att det finns sprickor i stadens relativt välputsade fasad, så är det uppenbart att Argentina är ett land på stark frammarsch. Sen den kraftiga valutakraschen 2001, då Argentinas befolkning förlorade 2/3 delar av sina tillgångar över en natt så är det verkligen födelaktigt för västerlänningar att resa hit. Från att ha varit en av världens dyraste städer, så är det nu en av de billigaste. I princip allt kostar hälften av vad det kostar i Europa, och i vissa fall räcker inte ens det. Som exempel frågade vi segelmakaren när vi lämnade in våra segel på service vad ett nytt storsegel till Wild Rose skulle kosta, och fick en offert på ca 4000 sek!! Hade vi bara haft lite mer pengar så hade det inte varit något snack, då hade vi nog beställt en helt ny segelgarderob, något som vi ibland känner oss i skriande behov av...

Vi spenderade lite mer än en vecka på Porto Madero yacht club i Buenos Aires centrum innan vi beslutade att det var dax att dra vidare norrut. Porto Madero i all ära, men stället är inte särskilt lämpat som bas att arbeta med båten på. Speciellt då det är en ganska snoffsig hamn, och därav inte helt gratis.
Personalen var hursomhelst jättetrevlig, och när vi bad dem om råd om var det skulle vara lämpligast att lyfta Wild Rose, så satte de genast igång och ringa runt och kolla. Två dagar senare var det fixat en plats på ett varv i San Isidro, ca 8 Nm uppför La Plata, och som grädde på moset skulle varvet skicka ut två guider som skulle hjälpa oss med navigationen, då det tydligen inte finns några bra sjökort över området.

Min (Johan) syster Cecilia och hennes kille Mattias kom ner på besök den 4:e som planerat och det blev ett kärt återseende efter ganska exakt tio månader, något som ju bara var tvunget att firas med en extra lång barrunda.

Under fredagen (den 6:e) dök våra guider från varvet upp och vi lämnade Porto Madero och seglade de ca åtta sjömilen upp till San Isidro. Det blev en nervkittlande etapp, då vi ofta inte hade mer än 3-4 decimeter vatten under kölen. Det hela löpte dock smärtfritt förutom en smärre grundkänning strax innan varvet. Vi tog oss vidare uppför en liten flod, och efter ett tag var vi framme vid Senor Oscars varv. Det hela såg inte så mycket ut för världen, en klen kran och en drös segelbåtar på en gräsmatta, något som till en början fick oss att bli ganska skeptiska till att överhuvudtaget lyfta upp Wild Rose här. Eftersom vi inte har någon försäkring så skulle ett falerande lyft vara rent katastrofalt, men efter lite överläggningar med Oscar beslutade vi oss för att ändå lita på snubben. Han verkade ändå veta vad han sysslade med, och även om kranen inte hade dugt till mer än mastkran hemma i Sverige så lyckades de utan några incidenter baxa upp Wild Rose på landbacken.
Incidenterna kom lite senare iform av ett vajerbrott när den hjulförsedda kärran Wild Rose nu stod i skulle flyttas. Dragbilen klarade inte av att släpa det tunga lasset, så istället kopplades en kraftig vajert via lite block till en stor vinchmotor. De la tryck på vajern, och Wild Rose började röra sig igen. Plötsligt small det bara till och dragvajern kom flygande i ett huj efter den gått rakt av!! Jäkligt glad att ingen stod ivägen, då den antagligen delat en man på mitten. Efter några timmar var allt klart i alla fall, och Wild Rose stod nu tryggt uppställd.

San Isidro är en idyll mitt i staden, grönskande natur med små kanaler där hundratals segelbåtar ligger förtöjda, och det känns faktiskt ganska likt Sverige på många sätt. En annan sak som är bra för oss är alla segelmakare, motormekaniker och skeppshandlare som huserar runtomkring. Att gå in i en skepphandel här är en väldigt trevlig upplevelse, då affärerena verkligen är fullproppade med godsaker, och det hela till priser ofta långt under halva priset mot hemma!! Det sparar oss en hel massa slantar, och för en gångs skull så behöver man inte gråta varje gång något ska inhandlas.

Under Lördagen landade Helene, en god vän från Malmö i Buenos Aires. Snubbarna på varvet hjälpte till att fixa ett lämpligt hotell i närheten i San Isidro och även Cecilia o Mattias ville bo på hotell nu. Att bo fem pers ombord och att samtidigt hålla på att arbeta med allt möjligt går bara inte. Och då hotell inte är en särskilt dyr historia i Argentina så var valet enkelt för dem.

Listan med saker som måste ses över innan vi seglar vidare tunnas sakta men säkert ut, och de tyngsta posterna som motorn, seglen samt vindrodret har vi valt att anlita hjälp med. Mest för att det är så billigt med arbetskraft här, men även för att vi vill spara lite tid. Seglen ska ses över hos segelmakarn och få nya sömmar, motorn ska få en ny topplockspakning och en grundlig service av en auktoriserad mekaniker och sen måste vi anlita en mekanisk verkstad för att få svarvat lite nya delar till vindrodret. Även med all denna hjälp så är listan ganska diger med smågrejor som måste fixas. Bland annat så måste vi sy ihop vår seriedragg, en hel massa splitsarbete som kommer ta minst två hela dagar i anspråk.

Antagligen kommer vi stanna i Buenos Aires i ca en månad till innan vi seglar vidare, och då detta i princip är den sista utposten innan det stora vilda tar vid så känns det mer än befogat.

Johan o Krillen