Onsdagen den 21 Juni

En nyttig men händelselös ankringplats...

Dagarna går relativt fort här i Ilheus, och eftersom utbudet av sevärdheter är begränsade så innebär detta att den ständiga kampen att hålla båten i skick tagit ett bra steg framåt.

Visst finns det säkert intressanta platser väl värda ett besök även här, men på något sätt så känns det ganska skönt att bara ta det lugnt ombord. Jaktklubben innanför verkar inte vilja ha något betalt så här under lågsäsong, även då vi utnyttjar deras faciliteter. Med andra ord så är det en ypperlig plats att invänta bättre vindar inför nästa etapp ner till Vitoria.

Planen var från början att vi i skrivande stund (Onsdag) redan skulle lämnat hamn, men då uppvaknandet under morgonen skedde till vindar strax under kulingstyrka och ett ihållande regnande, så kändes det plötsligt inte lika viktigt att komma vidare just idag. Visserligen var det inte någon jätte- överraskning att det skulle blåsa en del idag, och antagligen kommer det inte minska särskilt mycket heller det närmsta dygnet. Däremot så kommer vinden under morgondagen vrida mer mot ost, så förhoppningsvis slipper vi då ha kulingen i styv kryss. Låter kanske knäppt att vi ger oss ut frivilligt i skitväder, men faktum är att lågtrycket som är på väg norröver kommer hjälpa oss i vår jakt på sydligare latituder genom en gynnsammare vindvinkel. Priset vi får betala kommer antagligen bli en förbannat obekväm färd, med höga vågor och en hel del regn.

En liten nagel i ögat under nästa etapp kommer bli de många grund och oljeriggar som ligger spridda längs hela kusten härifrån till Vitoria. Vi funderade ett tag på om vi skulle ta ett ben rakt ut i Atlanten, för att på så sätt undvika hela gas och oljebältet, men då det nu ser ut som vi kanske kan få en snabb segling med vinden in på låringen så kan vi knappast motstå frestelsen i detta. Skulle vara så fruktansvärt skönt om väderrapporten för en gångs skull stämmer överrens med verkligheten! Känslan av att med lite slack i skoten forsa fram med kurs rakt mot målet var det länge sen vi upplevde, och då vi antagligen kommer få vår beskärda del av kryss även längre söderut så är det inte mer än rätt om vi för engångs skull får vädergudarna på vår sida! :-)

Arbetet ombord i Ilheus har som sagt gått frammåt en hel del. Vädret som stadigt kommer förvärras ju längre ner längs kontinenten vi tar oss, har fått oss att lägga mer och mer vikt vid att förbättra seglingsegenskaperna samt klura ut strategier inför stundande oväder och stormar.
Bla så slogs vi häromdagen med dilemmat angående hurvida vi så effektivt som möjligt skulle skota stormfocken på kryss. Den befintliga skotskenan medger tyvärr inte någon vidare anfallsvinkel och inte heller när vi drog skoten innanför vanten såg det särskilt bra ut. Lösningen fick bli att montera lösa block intill mantågsstöttorna på bägge sidor. Antagligen kommer detta bli ett återkommande problem, för även om vårt egna patent fungerar så är ju inte mantågsfästena en särskilt ultimat fästpunkt ur hållfasthetssyn. Blir nog till att fundera ut en bättre lösning under nästa hamnbesök...

Även riggen har fått sig en övergång, och till vår fasa har vi upptäckt att de nya fästena till undervanten som vi monterade i Las Palmas har gått hårt åt över Atlanten. Hakinfästningen har helt enkelt spruckit i ovankant, och även om det inte är någon fara att vantet ska lossna så säger det en del om krafterna vi utsatt riggen för. Detta är ännu en detalj som ska ses över snarast möjligt.... Kanske vi även ska ta det lite lugnare på kryss, och inte pressa på så hårt som vi gjort hittills.
Att segla utan försäkring som ju är fallet för oss, gör vårt projekt oehört sårbart inför större haverier. Nu hjäper väl visserligen inte ens världens dyraste försäkring om man driver redlöst med knäckt rigg i södra oceanen, men i lite mer civiliserade farvatten skulle det känts ganska skönt. Tyvärr så finns det dock inget bolag som vill ta sig an att värna över Wild Rose´s väl och ve då de tycker hon har lite för många år på nacken. Hursomhelst så hade antagligen premien vida överstigit våra tillgångar, och som vanligt när det kommer till försäkringar så gäller de inte när man behöver dem som bäst, vilket för vår del skulle varit nere vid Hornet.
Men men... Nu får vi istället försöka försäkra oss om att inga allt för dyra haverier inträffar, och att Wild Rose håller sig "flytande" även fortsättningsvis under min o Krillens vård.

Häromkvällen gick vi igenom vår rutt inför resterande delen av vår färd hemåt, och kunde då konstatera att vi nu seglat ca 1/6 av den totala sträckan. Vi har nu ca 25000 Nm kvar innan vi återigen ligger förtöjda i gamla Malmö igen. Sträckan känns svindlande men även om vårt Kap Horn försök innebär en "omväg" på i runda slängar 7000 Nm så ångrar vi det absolut inte. Den insikten kommer nog först senare, när väststormarna i Estrecho de Le Marie och Drakesundet är över oss. Det är ju inte för inte som de gamla sjömännen som rundade hornet under segel kallades för "Iron men in wooden boats"....

Johan o Krillen