Fredagen den 14 April 2006

Mindelo på gott och ont...

Det har varit en omtumlande vecka, och skillnaden mot kanarieöarna och resten av europa kan knappt vara större. Detta till både gott och ont, men alltsom oftast med övervikt mot det goda. För även om folk är fattiga och de sociala problemen är stora här, så verkar människorna vara lyckliga ändå. Givmildheten är stor, och många är de gånger folk kommer fram på stan bara för att få göra en "knocklehälsning" med tillhörande universalhälsning -aaeh maan!!, bara för att...

Att försöka få något gjort om dagarna kan i vissa fall vara mycket svårt, och detta beror till största del på det i flesta fall helt obefintliga begreppet tid och plats. Människorna här håller inte koll på vad klockan är eller ens vad det är för veckodag, som exempel tog det oss en hel dag att med säkerhet få reda på vilken veckodag det var. Vi var själva osäkra, och passade på att fråga inne på hamnkontoret om de visste om det var Onsdag eller Torsdag. Till svar fick vi att det antagligen var det ja, Onsdag eller Torsdag alltså, och detta som om det var hur naturligt som helst att inte veta exakt vilken dag det var. Till och med myndigheterna håller öppet lite som de känner för just för dagen, vilket fått till följd att vi inte klarerat in ordentligt än, och detta trots att vi har försökt att få vår stämpel i passet varje dag sen vi kom hit. Dagligen har vi vandrat ner mot den kommersiella hamnen och lydigt ställt oss och väntat på att passkontoret skall öppna, och varje gång vi frågat folk i närheten om när kontoret kan tänkas öppna har svaret varit detsamma, en axelryckning. Frustrerande ja, men efter ett tag så faller man själv in i samma lunk, och när det kommer till vårt trånande efter den så viktiga pass-stämplen så har vi nu gett upp fortsatta försök att få tag i den. För "why care?", som hamnkaptenen så enkelt uttryckte det, när vi frågade honom om råd. :-)

Det är mycket småpolitik i ankringsbukten vi ligger, och dingevaktarna håller hårt på sina revir. Häromdagen var vi ämne för ett storbråk mellan vår dingevakt Orlando, och MC (en halsbandsförsäljare från Gambia vi lärt känna), då vi utan och tänka oss för lät MC ro iland med våra sopor.

Anledningen var för oss först helt oklar när Orlando vid tretiden under natten mellan onsdagen och torsdagen bankade på bordläggningen. Djupt upprörd proklamerade vår nu stupfulla dingevaktare att han antingen skulle ta livet av sig själv eller vår nyvunna vän från Gambia! Och allt på grund av en säck sopor, som Orlando såg som sitt jobb att hämta från oss!! Jag (Johan) försökte få Orlando att lägga band på sig genom ett "det var väl ändå inte så farligt"-tal, men i sitt druckna tillstånd vägrade han helt sonika lyssna på det örat, utan fortsatte skrikande sin rodd rakt ut i natten.

Morgonen därpå gick det upp för hur allvarligt vår sopkasse skadat den rådande hierarkin på stranden. Från vår ankringsplats kunde vi höra upprörda skrik och rop från stranden då Gambianerna från sin båt rott i land för dagens arbete. En folksamling på ca tjugo personer hade samlats som åskådare till det drama som nu utspelade sig iland. Skrikande, hyttandes med nävarna samt med hotelser om våld la Orlando fram sina anklagelser mot MC, varpå ett högljutt gräl utbröt. Själva hade vi just planerat att ro in till stan för lite frukost, men nu verkade läget plötsligt ganska oroligt iland, men efter lite överläggningar beslutade vi oss för att ro in i alla fall.

Väl iland så försökte vi snabbt stävja grälet utan resultat, och det kändes verkligen olustigt att vara ämne för stridigheterna. Vi kom fram till att det nog var bäst att vi inte la oss i mer, utan lät dem göra upp själva utan vår inblandning. Detta av lite olika anledningar, varav den starkaste att vi inte ville riskera några represalier i form av inbrott eller skadegörelse på Wild Rose från uppretade locals.

I våra mått mätt så är det vansinnigt billigt här på Sao Vicente, och då vi inte vill äta för mycket av det förråd vi köpt på Kanarieöarna så har det blivit resturang både till frukost och middag. Och faktum är att det blir billigare så, då för exempel ett riktigt frossarmål på en hyfsad resturang kostar kring 20-30 kronor inklusive dryck. Och maten här är helt gudomlig!! Helt annan klass än den dyra, och alltför ofta dåliga maten man kunde få serverad på kanarieöarna.

Att gå en runda på stan är ett konststycke, då vi som blonda och vita verkligen drar till oss folks uppmärksamhet. Ofta så har vi ett helt följe med folk som vill ha pengar eller cigg. Helt omöjligt att göra alla till lags då även om det inte är mycket de ber om, så skulle det bli en ansenlig summa om vi blidkat allas önskemål. Många vägrar helt enkelt släppa taget och ibland får vi springa för att skaka av oss våra följeslagare. Som exempel var det en man som häromdagen som förföljde oss i över 2 km, och till sist var vi tvugna att springa in i ett område av gränder, för att där försöka villa bort honom. Men visst ger vi, specielt till barnen, då deras hungriga blickar verkligen får en att få dåligt samvete när man tänker på hur orättviss världen är.

Även om Kap Verde är fattigt, så är ändå hjälpsamheten samt givmildheten stor och de flesta Kap Verdianer är verkligt stolta över sitt relativt nyvunna land, som de fick självstyre över 1975. Många vill ge oss råd o tips och gärna visa vägen till någon släktings resturang eller helt enkelt bara ta en öl med oss och prata om allt mellan himmel och gjord. De verkar älska Sverige, och många skiner upp och drar genast igång o rabbla allt de kan, ABBA, Volvo osv osv.... Eller någon fras som tex "Tusen tack!".

Från början var det meningen att vi skulle ge oss iväg nu på Lördag, mot Brasilien. Men då det tydligen är någon helgdag idag fredag, så har hamnkontoret stängt, så det får bli till o vänta tills på måndag, så vi kan bli utklarerade. Men det gör inte oss särskilt mycket, då vi fortfarande har en del o ordna med ombord. Tanka diesel, kompletera upp vårt matförråd, sjöstuva samt lite annat småfix. Dessutom är vi bjudna på Gambiansk fest ikväll för andra gången under veckan, och i skrivande stund är Krille med MC på marknaden för att handla mat inför kvällen. Ska bli riktigt kul, då festerna på båten de vaktar för en norrmans räkning, har en tendens att bli riktigt multinationella, med folk ifrån stora delar av afrika.

So long!

Johan o Krillen