Onsdagen den 5 April 2006

Close encounter

Natten mellan söndagen och måndagen blev en nervkittlande upplevelse. Det hela började under mitt (Johans) första nattpass, då jag satt nere i salongen o läste. Plötsligt lätt det som en enorm kaffekokare stigit upp från djupen utanför i mörkret.

Jag väckte Krille och när vi kom upp i sittbrunnen kunde vi se en runt tio meter lång skepnad ca 20 meter om styrbord i månskenet. Efter en stund försvann den ur månkäglan. vi kunde fortfarande höra andetagen men att lokalisera den var svårt då månen bara var halv. Vi funderade på om valen visste om att vi var där eller inte, men efter en stund stod det klart att valen var mycket väl medveten om vår närvaro. Under en timmas tid cirklade valen kring båten, och blåste både till babord o styrbord om oss. Själva så uppskattade vi inte leken fullt lika mycket, då vi bara väntade på att den skulle börja klia sig mot skrovet eller något annat ännu värre rentutav... :-) Så det var ganska skönt när den gav sig av igen, lika snabbt som den dök upp.

Dagen efter kom vinden tillbaks, och vi fick en härlig halvvind/slör. Wild Rose forsade fram i stundvis 8 knop. Eftersom det varit nästintill stiltje en längre period så tog det ett tag innan vågorna han bygga upp, och vi passade på att duka upp ett frossarbord bestående av nygräddade pannkakor med sylt och grädde nere i salongen. Kändes surrealistiskt på något sätt att forsa fram i 7-8 knop mitt ute på atlanten, och samtidigt sitta i lugn o ro och äta pannkakor under däck.

Plötsligt så stördes vi dock i vårt frosseri, då fiskespöet började rassla nått fruktansvärt ute i sittbrunnen. Krille höll på att sätta pannkakorna i halsen när han som en besatt skulle ut och få tag i spöet innan det åkte överbord. Jäklar vilket napp det var!! Vår stackars havsfiskerulle höll på och skära ihop totalt, och vi var tvungna att skiftas om att kämpa mot firren i andra änden. Tyvärr fick vi aldrig se vad det var för nått på kroken då den efter ca 10 minuters kämpande slet sig, och kanske lika bra det då det började skymma och utsikterna att få upp den i båten innan mörkret la sig var små.

Krille har nu fått så blodad tand att det dag som natt ligger fiskedrag o släpar efter Wild Rose. Kan nog bli intressant den natten det hugger....

Under tisdagen hade vinden vridit mer mot norr och vi gick nu för saxade segel i den rulliga sjön. Många var de gånger man fick vansinnesutbrott på något irriterande läte, då i princip alla lösa delar ombord låg och rullade fram och tillbaks för varje våg.

Under kvällen fick vi fint besök i form av ett femtiotal delfiner, och den här flocken visste verkligen hur man drar uppmärksamheten till sig genom sina höga hopp och surfing ner för vågbergen. Krille försökte sig på att klappa delfinerna genom att lägga sig på fördäck och sträcka ut handen efter dem, men i samma stund han lyckades fick han en smäll av delfinens stjärtfena och en menande blick. Ajabaja!

I skrivande stund är det onsdagförmiddag, och vi har fortfarande nordlig vind, nu i kulingstyrka dock. Havet har totalt ändrat färg från djupblå till grönt. Vågorna går ganska höga, men då vi har dem med oss så är det inga större problem, bara obekvämt...

Vi har nu ca 380 Nm kvar till Kap Verde, och om vinden fortsätter blåsa som nu så räknar vi med att vara framme i Puerto Grande natten mellan lördag och söndag.

/Johan o Krillen