Söndagen den 2 April 2006

Äntligen på väg!

Bunkringen av all mat blev värre prövning än vad vi trott, och antagligen så höjdes vattenlinjen en hel del. Vi hade bestämt oss för att pärsen mellan La Coruna-Las Palmas absolut inte fick upprepas, dvs brist på mat. Så det blev en del konstiga blickar på San Sebastians stormarknad, då vi hade plockat på oss 5 toppade kundvagnar med mat.

Trist nog så hade de inte alla varor på samma ställe, utan vi var tvugna att ta oss till ytterligare en mataffär när vi var klara i den stora. Vi letade omkring lite i byn, men tyvärr så var inte utbudet särsklit gott någonstans. Vi ville ha tag i en massa konservburkar med diverse rätter, och tillslut så hittade vi en liten servicebutik med en hel massa olika konserver. Framförallt tyska och franska sådana... Gubben som ägde butiken blev nog mäkta glad och förvånad då vi bokstavligen rensade hela hans konservhylla. En hel kundvagn full till bredden med burkar! Och mitt i all uppståndelse, så lovade mannen att han skulle hjälpa oss med leverans ner till hamnen.

Hiper trebol (stormarknaden) gick steget längre och det enda vi behövde göra där var att låta varorna stå kvar i affären så skulle de se till att vi fick det levererat hela vägen ut till båten. Jäkligt skönt att slippa springa skytteltraffik mellan hamnen och mataffären!

Wild rose däck syntes tillsist knappt längre, då vi lastade upp allt vi köpt. Trötta av allt shoppande slog vi oss ner på bryggan för att begrunda det enorma berget med mat på däck. Hur i helvete ska vi få ner detta under däck!!??, tänkte vi bägge. Vi hade mat för 6000 kr på däck och nere i båten fanns det bara 3 tofter (lådor) lediga att få ner allt i. Ekvationen var svårlöst, men tillslut kom vi fram till att vi var tvugna att offra Krillens sjökoj, och istället lasta den full med mat. Problemet som uppstod då var att Krille nu inte hade någonstans att sova, eller i alla fall inte när vi var i hamnen. Det fick bli till o singla slant om vem som skulle tillbringa sista natten i hamnen på styrbordssoffan. Denna soffa är inte mer än 35 cm bred, och när myntet slog i golvet var det en överlycklig Kapten och en något surmulen Matros som började bädda sina respektive kojer. :-)

Lördagsmorgon vaknade vi till ett molnigt och trist väder, typiskt då vi i princip haft strålande solsken under hela vistelsen på La Gomera. Dock lät vi inte detta påverka vår moral nämnvärt, och efter att tagit en sista dusch samt gjort upp om betalning med hamnkaptenen så startade vi motorn. En del nyfikna människor hade samlats på bryggan, och de önskade oss lycka till medans vi la loss förtöjningarna.

Exakt kl 12.00 passerade vi San Sebastians pirarmar, och efter ca två timmars motorgång hissade vi segel. Först hade vi haft motvind, och det var detta som var anledningen till att motorn fick gå till en början. Men efter att passerat den sista udden på La Gomera vred vinden till ostlig, och vi kunde börja halvvinda söderöver.

Vid detta laget hade solen torkat upp på himmlen, och en strålande väder rådde, dock med lite väl lite vind. Lämna hamnölen var något alldeles extra denna dagen, då vi hade tagit våra sista euroslantar till och köpa ett sexpack iskalla Carlsberg. Vi njöt i solen och ställde in vindrodret med direktkurs mot Kap Verde öarna. Några pilotvalar gjorde oss till en början sällskap men då Wild Rose inte mäktade med mer än 3-4 knop i den svaga vinden, så tröttnade de på oss ganska fort.

Den svaga brisen under dagen utveklades till stiltje under kvällen, och redan efter bara 8 timmars segling så började den numera klassiska underbetts grimaschen dyka upp inför ljudet av slående segel. Eftersom vi inte har någon autopilot längre samt att vi ville spara på dieseln så bestämde vi oss för att helt enkelt plocka ner seglen och bara ligga o driva med strömmen söderut.

Skillnaden i fart mellan att inte ha seglen uppe och att ha det, var bara ca 0.5 knop, och vi tyckte det var en bättre plan att bara driva tills vinden skulle återvända. Detta mycket för att spara seglen, då det knappt finns nagot annat som sliter upp ett segel fortare än ryck och slit.

Efter en nästan kusligt tyst natt på drift åt vi frukost i sittbrunnen, och kunde efter att tittat lite på navigationen konstatera att vi endast hade färdats 68 sjömil på ett dygn. Med de siffrorna svart på vit så beslutade vi oss för att hissa spinnakern, då inte vinden verkade vilja återvända denna dagen heller. Efter lite trixande med linor och balanserande på däck så satt den där, underbart vacker och vad vi gissar kring 80 m2 stor. Plötsligt gjorde vi fullt acceptabla 4 knop i den nästintill obefintliga vinden.

I skrivande stund är klockan 19.35 lokal tid den 2:e April, och vi står inför dilemmat om vi vågar låta spinnakern sitta uppe över natten. Kan bli lite hektiskt om det dyker upp en squall, så antagligen plockar vi ner den före mörkrets inbrott... Att ha en spinnaker snodd kring förstaget nattetid är ingen kul historia.

Hoppas på att kvällsbrisen blir kraftig!!

Johan och Krillen