Lördagen den 4 mars 2006 Så var det då dags, avfärd mot Gran Canaria, Las Palmas, Porto Muelle Deportivo och brygga Diez (tio). Fyra på morgonen satte sig Karre och jag (Heléne) på ett Öresundståg med destination Las Palmas. Mycket exalterade och med en oerhörd längtan efter sol och vänner. Resan började på bästa sätt med ett försenat flyg och en Helene placerad längst fram på rad ett och i ett hav av bebisar. Jippi, livet är underbart. Enbart en liten flaska vodka och en sprite kunde råda bot på situationen. Tacka gud för 5 cl vodkaflaskor, det somnar man gott på. Så, brygga tio alltså. Vi vandrade ut men hittade inte Wild Rose. Något förbryllade vandrade vi tillbaka några meter då vi såg två blonda kalufser nonchalant släntrandes mot oss på bryggan. Något hippiaktiga, linne & t-shirt, bleka slitna trasiga lite utsvängda jeans, vildvuxna frisyrer och två inte allt för moderna skägg. Kramkalas och sen gick vi till båten som vi landkrabbor så klart bara hade vandrat förbi. Väl ombord bjöds det på dryck. Karre och grabbarna drack var sin kall öl medan tjejen (jag då) fick en pina colada. Mums. Solen värmde våra sverigebleka ansikten, utsikten över hamnen kändes som en dröm och vi hade våra vänner inom räckhåll. Livet var helt enkelt ganska så underbart. Efter några öl & drinkar till, vandrade vi bort mot hotellet. Vi trodde vi hade en aning om vart det låg men förvirrade bort oss totalt ganska snabbt. Gick runt och frågade folk efter gatan vi skulle bo på men eftersom engelska är ungefär lika gångbart som kinesiska fick vi sådär med hjälp. Till sist hittade vi i alla fall fram till hotel Marmoral. Efter att alla hade duschat och fått i sig en eller annan drink vandrade vi bort till båten igen för lite partajande. Johan hade dessutom lovat att visa prov på sin oerhörda kokkonst... som vi alla har kunnat läsa oss till här på sidan... På menyn stod spagetti och köttfärssås. Allting gick efter planerna och de första tuggorna smakade ljuvligt. Inte visste väl vi att Johan var en sån jäkel i köket?! Sen märkte vi alla att något kanske inte riktigt stämde, en brinnande känsla började ge sig till känna. Johan erkände då att han kanske hade tappat i lite för mycket vitpeppar... typ hela burken el så. Våra pannor badade i svett och det var enbart genom att dricka mer man klarade av att äta maten, som i sig var riktigt riktigt god, så resten av kvällen var egentligen helt och hållet Johans fel. Vi tar inget ansvar! Efter en vild diskussion om Idol-Agnes och hennes gelikar där en matkniv fick agera talpinne begav vis oss in mot staden. Det skulle tydligen vara en karneval i staden med allt vad det kan innebära. Vägen dit känns något suddig och vag men på något sätt hamnade vi på ett tivoli där vi åkte lite karuseller och åt rosa hamburgare och jag trodde mig kunna spanska. Tres hamgurgers con keso, un hamburger sin keso. Märkligt vad linguistisk man blir efter ett glas alkohol eller så... Kvällen avslutades med att någon i sällskapet skanderade "Staten och kapitalet" på Las Palmas gator. Vem av oss fyra som är den skyldige låter vi dock vara osagt. Dock har denne skägg och är relativt smal... Söndag 5 mars Dagen efter gick i bakfyllans tecken. Vi tog en promenad genom staden och gick ner till standpromenaden där vi fick uppleva hiskelig arkitektur och ett ganska trist väder. Molnen vägrade lämna himlen, regnet hände i luften och allting kändes lite halvtrist. Grabbarna tog en eftermiddagsöl men jag nöjde mig med en cola. Sen var det skönt att vila en stund på hotellet. På kvällen skulle vi gå och äta på en kinesisk restaurang med buffé för ca 7 euro. Grabbarna hade varit där innan och sa att det var riktigt gott och att man fick mycket mat. Exakt vart det låg verkade de dock inte veta för vi fick gå runt halva stan innan vi ens närmade oss stället. Eftersom vi alla var lite slitna efter lördagen orkade vi inte gå allt för länge och bestämde oss för att ta en annan kinarestaurang med buffé. Hur mycket kan det eg skilja? Mycket skulle det visa sig. En massiv buffé som såg oerhört god ut gjorde att det vattnades i våra munnar och vi fyllde våra ganska så små tallrikar. Vi ska nog vara glada för att de var små... för maten var allt annat än god. Mycket friterat...men exakt vad de hade friterat är för mycket sagt. Kanske gårdagens rester, kanske nån annan restaurangs gamla sopor. Maten smakade verkligen inte bra. En pizzaslice plus paellan var god, samt glassen. Allt annat, dvs det kinesiska, var kallt och oätbart. Detta hade vi roligt åt länge. Vi erbjöd ofta de andra i sällskapet en gratis måltid på detta ställe men kostigt nog var det ingen som nappade :) Omätta och obelåtna drog vi till båten för att sällskapa lite över en öl eller två. Ingen orkade direkt festa så vi hade det bara lite mysigt på båten. Skönt att slippa kylan i Sverige, skönt att uppleva något nytt, skönt att få vara med våra vänner. En trevlig dag trots allt. Livet leker när man är på semester! /Heléne
|