Fredagen den 23 December 2005

IJmuiden-Goerre-Nieuwpoort

Aldrig mer IJmuiden! Mer pengaslukande hamn måste man nog åka till England för att hitta, och det säger inte lite. Runt hela hamnen var det taggtrådsstängsel på 4 meter, och för att komma ut var man tvungen att gå igenom en passerport med en scanner. Dvs en pappers-scanner... Betalade du inte din hamnavgift i tid, så kunde du glömma att komma in till din båt innan betalning fullgjorts. Vi ville vidare,och det omgående...

Vi seglade vidare under eftermiddagen på tisdagen. Målet var som vanligt Calais, Frankrike. Det blev en väldigt lugn nattsegling med relativt varma vindar (6 grader).Att vinden var lite väl svag (ca 4 m/s), brydde vi oss inte om. Det kändes skönt att bara glida fram i mörkret under fulla segel, i måttliga 3-4 knop.

Jag (johan) använde mitt nattpass till att öva på brödbakandet. Denna gången gick det bättre... Det blev kastrullbröd, gjort på mjöl, vatten, och bakpulver. Kanske inte det mest fantasifulla receptet, men allt bröd är ju som bekant gott nybakat.

Under morgontimmarna vred vinden till SV och eftersom det var åt det hållet vi skulle, så luskade vi fram en hamn på sjökortet. Valet föll på den närmsta, Goerre, ett tråkigt fiskeläge i södra Holland. Wild Rose fick dela plats med fiske och trålarbåtar, bredvid en av måsar nerskiten brygga utan ström och vatten. Ingen trevlig hamn alls Goerre! Skrikande råskinn på bryggorna som i all hast lämpar av sin last av fisk, för att komma ut på Nordsjön igen. Men va fan, det var ju i alla fall gratis! :-)

Lite underhåll av båten samt påfyllning på dieseltanken, sen var vi på G igen under torsdagsmorgonen.

Väderrapporten lovade NV vindar för att senare vrida till Nordlig. Det kunde inte bli bättre för segling mot Calais och kanske vidare till Cherburg. Ödet ville så klart annorlunda! Hela dagen blåste det från väst, och det drev oss längre och längre söderut. Vinden medgav helt enkelt inte segling direkt mot Calais. Taktiken vi valde var att gå så högt vi kunde, för att senare hoppas att vinden skulle vrida mot norr.

Kl 21.30 när Krille precis börjat sitt första nattpass kom det en kraftig vindby. Vi hade ju fulla segel uppe, så båten krängde över ganska bra. Krille kröp ner i lä för att spana efter båtar under genuan. Jag (Johan) hade vid detta laget vaknat av att båten krängde mer än normalt. På väg upp i sittbrunnen ger Krille ifrån sig ett oförståeligt läte av plötslig skräck. Sidan om båten, max en halvmeter bort glider en jättelik järnboj förbi i mörkret. Jävlar vad det var nära! Tror säkert seglet nuddade bojen... Kollade runt lite på sjökortet vad vi missat, och det visade sig vara ett grundmärke för fraktfartygen. Bojen skulle dock ha en stroblampa på sig, vilket den inte hade. Vi garvade nervöst åt det inträffade, medans vi funderade på vad som hänt om vi hade träffat den. Hemska tanke!!

Tyvärr var det inte slut på incidenter denna natten. När vi skulle korsa den starkt trafikerade infarten till Zeebrucke, låg det ett helt pärlband med faror i form av fraktfartyg och väntade på oss. Till en början såg det bra ut, vi startade motorn för att ge båten en liten extra knuff. Första fartyget passerade 50 meter bakom oss, och nästa (som var helt giganstisk) såg ut att gå framför. Allting gick enligt planerna ända tills 300 meterskolossen framför oss fick för sig att ändra kurs, rakt mot oss! Nu var det bråttom, vilket var bäst beslut, gasa på och försöka hinna före, eller falla av. Falla av gick bort direkt pga ett annat fartyg som hindrade vår väg i den riktningen.

Plötsligt kändes det som mitt på dagen! Vi var som två blinda kaniner på en motorväg... Fartyget bakom det som höll på att krossa oss, slog på sitt sökljus a´la giganstiska proportioner. Käglan svepte ner över Wild rose, och vi kunde inte se någonting av världen utanför. Var var fartyget!

Vi kunde höra på motordunket att det var väldigt nära, och när vi sökljuset äntligen vinklades åt ett annat håll såg vi en vägg av stål 20 meter rakt föröver. Snacka om close encounter!

Antagligen hade styrmannen inte sett oss alls, och blev nog först varse oss när ljuskäglan fixerade oss. Vi står nog i tacksamhetsskuld till den rådige styrmannen på fartyget bakom som satte sökljuset på oss. Tack!

Kl 01.00 på natten hade vi 10 sjömil kvar innan landbacken i Belgien. Fortfarande västliga vindar, och dessutom hade vi nu fått tidvattnet emot oss. Vi provade köra lite motor med direktkurs mot Calais, men det resulterade bara i en fart på 2.5 knop. Det var 38 sjömil kvar till Calais, och vi dividerade lite fram och tillbaks om vi skulle offra diesel för att pusha oss vidare ditt. Beslutet föll på att gå i hamn till bättre vindar bjöds.

Hamnen vi tog sikte på heter Nieuwpoort, och ligger på gränsen till Frankrike. Vid tvåtiden på natten la vi till, försökte sno lite el utan resultat, sen törnade vi in gott.

Imorgon är det julafton!

Johan och Krillen